ellinorrahm

När livet vänder

Annons

Vaccinera eller inte?

”Är riskerna med sjukdomarna större än riskerna med vaccineringen?

 

Vaccinera eller inte? Det är frågan. Fast en fråga var det inte alls från början…Det var mer som en självklarhet på BVC. Det är jag som har gjort det till en fråga. En fråga och ett beslut som jag inte alls känner mig bekväm med att ta, eftersom jag helt och hållet saknar kunskaper inom ämnet…Men vem gör inte det?

Det verkar som att de flesta mammor vaccinerar sina barn bara för att majoriteten gör det och för att det är det som förväntas av dom. Men egentligen har dom ingen aning om vad vaccinationerna innebär, dom förlitar sig helt enkelt på att BVC vet vad dom gör och vad som är det bästa för barnen…Och ja, det kan man ju tycka att man ska kunna göra. Men jag är inte så säker på att jag gör det.

Är det inte lite konstigt att man får så himla lite information om vaccinationerna och att BVC bara tar för givet att man vill vaccinera sina barn? Antagligen så är det väl så för att det är det dom har fått lära sig och för att man har gjort det i så många år nu… Men jag tycker faktiskt att det känns lite obehagligt. Jag känner inte alls att jag har tillräckligt mycket kunskaper eller information för att kunna ta det här beslutet. Det är ändå min son det handlar om. Jag får ångest bara jag tänker på att vaccinera honom, det känns så okontrollerat och brutalt på en liten bebis, jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om han skulle få några allvarliga biverkningar av vaccinet. Men jag skulle heller inte kunna förlåta mig själv om han skulle bli allvarligt sjuk av någon av sjukdomarna för att jag valde att inte vaccinera honom. Så nu ligger jag sömnlös över detta dilemma och jag har ingen aning om hur jag ska kunna bli övertygad och komma fram till ett beslut som jag känner mig helt bekväm med.

Jag har läst hur många olika sidor och artiklar som helst, både om information som är för vaccinationer och om information som är mot vaccinationer, men jag känner mig bara ännu mer kluven…

Åh…Vad jobbigt detta är…

 

vaccinering

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Första steget taget

”Min övervikt ska inte längre få stå i vägen för min lycka…”

Jag kan inte förstå att jag gjorde det…Jag ställde mig på vågen! Och det sjukaste av allt är att jag inte känner mig ledsen som jag trodde att jag skulle göra – tvärtom! Jag känner mig så jävla bra!

Bara detta är ett så otroligt stort steg för mig, vilket många av er säkert har väldigt svårt att förstå…Men jag har inte vägt mig på flera flera år pga min ”vågskräck” som jag har haft sedan jag var liten. Vågen är ett så otroligt ångestladdat föremål för mig, antagligen för att den aldrig har visat en siffra som jag har varit nöjd med. Den har alltid visat en siffra som fått mig att känna mig äcklig, ful och värdelös. Jag har till och med varit rädd för att väga mig när jag har varit som ”smalast”.

En annan trolig anledning till min stora skräck för vågen är nog för att min pappa ofta tvingade upp mig på vågen när jag kom hem till honom, han beskyllde min övervikt på min mamma och sa att hon gödde mig. Han fick mig att känna skam för mig själv och min kropp, vilket sitter i än idag. Jag får fortfarande ont i magen bara jag tänker på det.

Så därför har jag istället valt att undvika vågen, vilket kanske inte är så konstigt. Även om man kan tycka att det borde gett mig ännu mer motivation till att göra något åt det, men tyvärr så har det påverkat mig negativt för det mesta och gjort att jag har valt att leva i förnekelse istället.

När jag har tränat och varit som smalast så har jag också låtit bli att väga mig och istället använt mig av måttband och av ”gamla kläder” som har visat hur mycket jag har gått ner. För att trots att jag har vetat att jag har gått ner så har jag fortfarande haft samma jobbiga känslor för vågen och varit livrädd för att vågen ska göra mig besviken och få mig att känna att det är lika bra att ge upp.

Under graviditeten så har jag vägt mig hos vår barnmorska på mödravårdscentralen men då har jag inte behövt se siffrorna och hon har heller inte sagt dom högt, jag har fått stå och blunda eller titta bort och så har hon skrivit in dom i min journal på datorn. Hon tyckte inte att det var värt att jag skulle tvinga mig själv till att våga titta och sedan må dåligt och stressa över min vikt under graviditeten, hon tyckte att det är bättre att jag tar tag i det efter graviditeten och försöka överkomma min rädsla då istället – vilket jag har gjort nu! Och det känns så jävla bra!

Så hur gjorde jag då?

Jag bestämde mig faktiskt bara! Jag har funderat på det ett tag nu och har kommit fram till att det ska vara det första steget jag tar mot min viktnedgång. Så idag kände jag att det skulle ske och jag tillät inte några känslor att hindra mig, jag ställde mig bara på vågen och tänkte ”nu kör vi”.

Jag trodde även att jag skulle väga ännu mer nu efter graviditeten, så siffran blev ändå en liten ”positiv överraskning”, även fast jag väger mer än vad jag någonsin har gjort. Jag trodde att jag skulle ligga mellan 120-130 kg, men vågen stod nu på 112 kg.

Siffran känns så klart inte bra, det känns jättejobbigt att det har gått så här långt, men samtidigt så känner jag mig otroligt motiverad av den, vilket jag är glad för! Jag trodde verkligen att jag skulle bryta ihop efter att ha sett den och känna att det känns ”hopplöst”.

Men jag är så jävla trött på att känna mig begränsad av min egen kropp, och jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det! Min övervikt ska inte längre få stå i vägen för min lycka.

våg-help

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Att ljusa upp håret utan att bleka det

Hej allihopa!

Nu tänkte jag ta och tipsa er om en sak som jag testade här om dagen – nämligen att bleka håret med hjälp av en ”hemmakur” istället för avfärgning eller blekning som sliter så hemskt på håret och kostar massor av pengar. Denna hemmakur gör istället håret mjukt och glansigt och är dessutom en väldigt billig metod…Och så bäst av allt: Håret blir ljusare!

Jag är så himla nöjd och positivt överraskad, jag trodde faktiskt aldrig att det skulle funka, speciellt inte på mitt tjocka hår! Men det gjorde det minsann och det känns såå skönt!

Jag var nämligen jättebesviken över att mitt hår hade blivit så mörkt efter att jag färgade det senast…Jag var inte alls ute efter att bli mörkbrun/nästintill svart i håret, jag var egentligen ute efter att bli lite mer ljusbrun med ”varma nyanser”, alltså lite mer åt det röda hållet, men ändå inte rött. Mitt hår hade dessutom blivit jätteslitet efter all tidigare avfärgning så om jag hade lagt i ännu mer avfärgning/blekning så hade jag nog tappat håret tillslut och blivit flintis.

Men hur som helst så räddade verkligen denna mirakelkur mig och därför tänker jag dela med mig av den ifall att någon av er skulle vilja bleka håret billigt och utan att slita på det!

Kuren innehåller:

image

C-vitamin-brustabletter = Valfri smak av C-vitamin-brustabletter (jag tror att även multivitamin-brustabletter funkar minst lika bra, om inte bättre med tanke på alla vitaminer). Jag hade i alla fall 6 st likadana som på bilden i min kur eftersom jag har så himla tjockt hår, och det var knappt så att det räckte…Så jag rekommenderar er att också ha det, oavsett tjockleken på håret. Det gör inget om det är lite fler i, jag tror att det ger bättre effekt! (i originalreceptet så stod det att man bara skulle ha 2-3 st men att man kan ha i fler om man har tjockt hår), så man får helt enkelt prova sig fram!

+

image

 Schampoo = Ett valfritt schampoo men helst med ”repair-funktion” då håret blir som mjukast och får bäst näring av det. Jag använde det schampoot som är på bilden, från schwarzkopfs serie ”GLISS”, det är verkligen jättebra! Jag tog lite mer än vad jag brukar ha när jag tvättar håret i vanliga fall, så det är tyvärr svårt att säga exakt hur mycket man ska ha, man får chansa lite helt enkelt (i originalreceptet så har jag för mig att det stod 5 ml men det är ju hur lite som helst och räcker ingenstans! Så gör som jag och ta lite mer än du brukar göra i vanliga fall, det funkade jättebra! Schampoot är ändå mest till för att det ska bli som en ”smet” av allt.

+

image

Balsam = Ett valfritt balsam men också helst med ”repair-funktion”, gärna av samma märke/serie då det ger bäst resultat när det kommer till mjukheten och glansheten i håret. Balsamet gjorde jag likadant med som schampoot – jag tog lite mer än vad jag brukar ha i vanliga fall när jag tvättar håret. Balsamet hjälper också till att göra det till en ”smet” men är även en viktig del för att göra håret mjukt.

Så hur gör man då?

Jo, dessa ingredienser ska blandas i en ganska stor bunke (eller åtminstone hög), jag tog en sådan som man vispar grädde i.

Lägg först i brustabletterna och försök att krossa dom så gott det går med hjälp av en sked – dom behöver inte vara helt krossade, men någorlunda, det underlättar nämligen för ”smeten”.

När brustabletterna har krossats klart så är det dags att hälla i schampoot, jag chansade som sagt med mängden och hällde direkt ner i bunken, tänk att det ska vara lite mer än i vanliga fall bara.

Sedan gör du likadant med balsamet och så blandar du ihop allt, du kommer så småningom att se att smeten ”jäser” eller ”bubblar” eftersom brustabletterna reagerar på vätskan. Smetens konsistens kommer tillslut att påminna lite om ”blekningsfärg” som man köper i affären – smetig men ändå lite ”smågrusig/sandig”. Då är den klar för att läggas i håret.

När du har lagt i smeten i hela håret så är det bra om du kan sätta på en plastpåse eller liknande på huvudet, för detta ska du nämligen ha i, i minst 2 timmar (jag hade det nog i, i nästan 4 timmar) :) Jag inbillar mig även att det ger bättre effekt eftersom att det blir mer ”inpackat”.

Här är mina för- och efterbilder:

Före:

image

Efter:

image

Obs! Denna kur ljusar endast upp håret väldigt successivt, bara någon/några nyanser i taget, så det kan inte göra håret vitt som vanliga avfärgningar och blekningar kan göra. Känner man att det inte gav så mycket första gången så kan man upprepa kuren flera gånger tills man är nöjd! Tror dock att det bästa är att göra det med jämna mellanrum 😉

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Nova 1 år

”Dogs are not our whole life, but they make our lives whole…”

11377381_10155631774270291_3415419064128434794_n

Idag fyller vår lilla busmaja Nova 1 år <3 (eller snarare igår eftersom klockan är efter tolv).

Det har så klart firats med tårta och massor av mys.Men nu är jag så trött att hjärnan inte riktigt hänger med, så då är det nog dags att gå och lägga sig. Det har varit full rulle hela dagen idag, hehe :)

image

Godis- och köttbullstårta – hennes favoriter i ett :)

image

image

11391182_10155632225365291_5024287470065310229_n

image

”Jag vet att det inte är jag som fyller år men kan jag också få smaka?” :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Att vara mamma

”Being a mother is not about what you gave up to have a child, but what you’ve gained from having one…”

 

Det är många som har frågat mig om hur det är och hur det känns att vara mamma nu…Och jag vet att det låter både klyschigt och ”cheesy” men det är och känns verkligen helt underbart. Jag vet annars inte vilket ord jag ska använda mig av för att beskriva det. Det känns inte som att det finns något ord som fullt kan beskriva det egentligen, inget som ens i närheten räcker till i alla fall.

Det är även helt omöjligt att förklara för någon som inte har egna barn, åtminstone så att den skulle förstå. För det är ingenting man kan förstå förrän man blir mamma själv. Det var inte längesedan som jag själv trodde att jag visste hur det skulle vara och kännas – men nu förstår jag att jag egentligen inte hade någon aning…

Det är det mäktigaste som jag någonsin har känt. Det är som en våg av den renaste kärlek som sköljer över en och helar en från allt som någonsin har gjort ont. Men all den här kärleken innebär inte bara en oändlig lycka, den innebär också en enorm skörhet, eftersom den kom tillsammans med din största svaghet någonsin – ditt barn.

Det känns lite som att ha sitt hjärta levandes utanför sin kropp – som att kunna känna någon annans känslor. När ditt barn känner smärta – så gör du det också. Bandet man har med sitt barn måste vara bland det mäktigaste som finns. Det känns nästan magiskt över det hela.

Nu har jag i och för sig mest bara försökt att beskriva hur det känns, hur det är kan ju handla om så mycket andra saker. Som hur det är att gå upp var tredje timme för att sitt barn behöver äta, eller hur det är att byta blöja, och hur det är att nu mera alltid behöva ta sig själv i andra hand.

Det är så många som har bilden av att allting ska vara så himla jobbigt. Och ja visst, det är inte alltid det känns så himla kul att vakna mitt i natten eller tidigt på morgonen av ett bebis-skrik när man sover som bäst – men när man sedan har gått upp, matat och bytt blöja på sitt barn och barnet ger dig det där leendet som får ditt hjärta att smälta och hela din kropp att pirra som om du vore nyförälskad – då är det andra ”jobbiga” bortglömt för längesedan.

Det är även många som tror och tänker att man automatiskt blir ”tråkig” när man blir förälder och att man inte längre kan ”gå ut” eller hitta på roliga saker. Att man mer eller mindre är fast med sitt barn för alltid eller åtminstone tills barnet blir vuxet.

Nu har jag bara varit mamma i 2 månader så jag ska inte yttra mig som om jag vore expert på ämnet men det jag kan säga är att jag känner att även om jag har blivit mamma så finns ju fortfarande den andra sidan kvar av mig också, det är ingenting som bara försvinner för att man blir mamma. Jag är ju ”fortfarande jag” och jag tror att det är viktigt att man inte glömmer bort att man ibland faktiskt bara får vara ”jag”. Med det sagt så menar jag att man visst fortfarande kan gå ut och hitta på roliga saker och man är inte alls ”fast med sitt barn jämt”. Det enda som egentligen har förändrats är ju att man har ett ansvar som man måste ta. Så nej, det kanske inte funkar att gå ut varje helg, men vad gör det? När man har det bästa som finns hemma. När man har fått barn så prioriterar man helt annorlunda, inte för att man måste, utan för att man vill. Man ser livet på ett helt annat sätt. Livet har fått en helt annan mening. I alla fall för mig. Och ja, jag kan faktiskt redan säga och veta allt det här, för det är samma stund som du håller i ditt barn för första gången som allt förändras.

Och när det kommer till att alltid behöva ta sig själv i andra hand så är det samma sak där, det kanske inte alltid är så kul att gå kissnödig för att man helt har glömt bort sig själv, eller att äta kall mat för att man blev avbruten mitt i ätandet och var tvungen att gå och byta blöja…Men istället för att se det som något jobbigt så försöker jag att se det som att – jag glömmer bort att kissa och får ibland äta kall mat för att jag var upptagen med att mata min son så att han blir mätt, växer som han ska och mår bra – klä på honom så att han inte ska frysa när vi går ut – byta blöja på honom eftersom att han inte klarar av det själv, krama och pussa honom för att han är det finaste jag har. När jag tänker så, så spelar ingenting annat någon roll. Allting blir vad man gör det till. Och det finns ju faktiskt mikro 😉

Jag vet inte hur många som har sagt: ”Men du är ju så ung, du har hela livet framför dig…”. Och ja, jag är ung och jag har hela livet framför mig, men om det här inte är att leva – då vet jag inte vad.

image

image

image

 

 

 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats