När livet vänder

”Being a mother is not about what you gave up to have a child, but what you’ve gained from having one…”

Det är många som har frågat mig om hur det är och hur det känns att vara mamma nu…Och jag vet att det låter både klyschigt och ”cheesy” men det är och känns verkligen helt underbart. Jag vet annars inte vilket ord jag ska använda mig av för att beskriva det. Det känns inte som att det finns något ord som fullt kan beskriva det egentligen, inget som ens i närheten räcker till i alla fall.

Det är även helt omöjligt att förklara för någon som inte har egna barn, åtminstone så att den skulle förstå. För det är ingenting man kan förstå förrän man blir mamma själv. Det var inte längesedan som jag själv trodde att jag visste hur det skulle vara och kännas – men nu förstår jag att jag egentligen inte hade någon aning…

Det är det mäktigaste som jag någonsin har känt. Det är som en våg av den renaste kärlek som sköljer över en och helar en från allt som någonsin har gjort ont. Men all den här kärleken innebär inte bara en oändlig lycka, den innebär också en enorm skörhet, eftersom den kom tillsammans med din största svaghet någonsin – ditt barn.

Det känns lite som att ha sitt hjärta levandes utanför sin kropp – som att kunna känna någon annans känslor. När ditt barn känner smärta – så gör du det också. Bandet man har med sitt barn måste vara bland det mäktigaste som finns. Det känns nästan magiskt över det hela.

Nu har jag i och för sig mest bara försökt att beskriva hur det känns, hur det är kan ju handla om så mycket andra saker. Som hur det är att gå upp var tredje timme för att sitt barn behöver äta, eller hur det är att byta blöja, och hur det är att nu mera alltid behöva ta sig själv i andra hand.

Det är så många som har bilden av att allting ska vara så himla jobbigt. Och ja visst, det är inte alltid det känns så himla kul att vakna mitt i natten eller tidigt på morgonen av ett bebis-skrik när man sover som bäst – men när man sedan har gått upp, matat och bytt blöja på sitt barn och barnet ger dig det där leendet som får ditt hjärta att smälta och hela din kropp att pirra som om du vore nyförälskad – då är det andra ”jobbiga” bortglömt för längesedan.

Det är även många som tror och tänker att man automatiskt blir ”tråkig” när man blir förälder och att man inte längre kan ”gå ut” eller hitta på roliga saker. Att man mer eller mindre är fast med sitt barn för alltid eller åtminstone tills barnet blir vuxet.

Nu har jag bara varit mamma i 2 månader så jag ska inte yttra mig som om jag vore expert på ämnet men det jag kan säga är att jag känner att även om jag har blivit mamma så finns ju fortfarande den andra sidan kvar av mig också, det är ingenting som bara försvinner för att man blir mamma. Jag är ju ”fortfarande jag” och jag tror att det är viktigt att man inte glömmer bort att man ibland faktiskt bara får vara ”jag”. Med det sagt så menar jag att man visst fortfarande kan gå ut och hitta på roliga saker och man är inte alls ”fast med sitt barn jämt”. Det enda som egentligen har förändrats är ju att man har ett ansvar som man måste ta. Så nej, det kanske inte funkar att gå ut varje helg, men vad gör det? När man har det bästa som finns hemma. När man har fått barn så prioriterar man helt annorlunda, inte för att man måste, utan för att man vill. Man ser livet på ett helt annat sätt. Livet har fått en helt annan mening. I alla fall för mig. Och ja, jag kan faktiskt redan säga och veta allt det här, för det är samma stund som du håller i ditt barn för första gången som allt förändras.

Och när det kommer till att alltid behöva ta sig själv i andra hand så är det samma sak där, det kanske inte alltid är så kul att gå kissnödig för att man helt har glömt bort sig själv, eller att äta kall mat för att man blev avbruten mitt i ätandet och var tvungen att gå och byta blöja…Men istället för att se det som något jobbigt så försöker jag att se det som att – jag glömmer bort att kissa och får ibland äta kall mat för att jag var upptagen med att mata min son så att han blir mätt, växer som han ska och mår bra – klä på honom så att han inte ska frysa när vi går ut – byta blöja på honom eftersom att han inte klarar av det själv, krama och pussa honom för att han är det finaste jag har. När jag tänker så, så spelar ingenting annat någon roll. Allting blir vad man gör det till. Och det finns ju faktiskt mikro 😉

Jag vet inte hur många som har sagt: ”Men du är ju så ung, du har hela livet framför dig…”. Och ja, jag är ung och jag har hela livet framför mig, men om det här inte är att leva – då vet jag inte vad.