När livet vänder

”Only you can change your life, no one can do it for you…”

Hej och välkommen till min nya blogg!

Jag har haft ett antal bloggar tidigare, vissa har varit mer aktiva än andra men det har alltid slutat med att jag har tappat intresset eller känt att jag inte har haft tid för att blogga. Men nu tänkte jag faktiskt göra ett nytt försök! Idag lever jag ett helt annat liv än vad jag har gjort tidigare när jag har bloggat så jag hoppas på att det ska gå bättre denna gång. Men precis som med de andra bloggarna så skriver jag mest för min egen skull, sen är det självklart ett stort plus om någon vill läsa min blogg också.

Jag valde att döpa min blogg till ”När livet vänder” för att det är precis det mitt liv har gjort, från botten har jag nått toppen. Detta kommer jag att berätta mer om i bloggen fram över.

Så vem är jag då?

Jag heter Ellinor Rahm, jag är 23 år och bor i förorten Sundbyberg i Stockholm. Här bor jag tillsammans med min familj som består av min sambo Jani, vår son Sami och våra två chihuahuor Pepsi och Nova. Jag är just nu mammaledig och har tagit en paus från mina studier, men i höst har jag tänkt att studera klart mina två sista kurser av min undersköterskeutbildning. Tanken med denna undersköterskeutbildning är att jag i framtiden vill arbeta som behandlingsassistent.

Jag har ett par oavslutade utbildningar med i bagaget också, efter 9:an när det var dags att börja i gymnasiet så valde jag hotell & restaurangprogrammet eftersom jag alltid har tyckt om att laga mat, men efter nästan två år så hoppade jag av, av flera olika anledningar egentligen…Dels så insåg jag att storkök inte var någonting för mig och att jag är mer för matlagning hemma i köket där jag får göra precis som jag själv vill. En annan anledning varför jag hoppade av gymnasiet var för att jag inte mådde så bra just då, jag hade det väldigt kämpigt i tonåren, mycket pga en frånvarande pappa, jobbiga händelser och ett väldigt destruktivt förhållande med en pojkvän som var missbrukare, som åkte in och ut på psyket. Det blev helt enkelt för mycket för mig och jag orkade inte sköta studierna ordentligt, så då tog jag beslutet att ta en paus från studierna och reda ut mig själv, min situation och vad jag verkligen ville göra.

Jag hade studieuppehåll ett ganska bra tag, jag hann jobba som både telefonförsäljare, kundtjänstmedarbetare och som webbredaktör. Jag hann även avsluta mitt destruktiva förhållande med pojkvännen och vågade komma ut som ”bisexuell” och träffade min första ”riktiga” flickvän som sedan flyttade hem till mig och som jag var tillsammans med i 2 år. Under de två åren så var jag helt säker på att jag hade hittat mig själv och jag hade då kommit fram till att jag var homosexuell, eftersom det hade känts så himla rätt med tjejer, mer rätt än vad det någonsin hade gjort med killar.

Jag träffade min andra flickvän och inledde ytterligare ett väldigt destruktivt förhållande som var på och av varannan dag. I samma veva så fick jag för mig att jag skulle ge mig på en programmeringsutbildning, eftersom jag alltid har tyckt om att redigera hemsidor m.m. Men det var verkligen ingenting för mig, det var alldeles för mycket matematik, så det var en väldigt snabb sväng i programmeringsvärlden för mig.

Till sist så slog tanken mig att jag vill arbeta med människor, eftersom jag alltid har varit den som tagit hand om andr (åtminstone innan det började gå allt för snett för mig) – har det inte varit partners så har det varit vänner, vänners vänner och barn. Så då beslutade jag mig för att studera till undersköterska, vilket har varit jätteroligt och spännande och vilket har känts helt rätt. ÄNTLIGEN.

Det bästa med att ha en undersköterskeutbildning är att det finns ganska många olika områden att välja på. Nu valde jag psykiatrisk inriktning för att det intresserade mig mest, säkert mycket pga mitt förflutna. Det var när jag valde psykiatrisk inriktning som jag kom fram till att jag vill arbeta som behandlingsassistent i framtiden.

Varför jag vill arbeta som just behandlingsassistent är för att jag vill vara med och hjälpa människor som lever med missbruk, jag om någon kan förstå missbruk på väldigt många olika nivåer och från olika perspektiv, jag har dels levt med missbrukare som partners men jag har även själv varit ”ute på farligt vatten” om man säger så. Detta kommer jag att berätta mer om fram över.

Så vad mer finns det att säga om mig? Jag har alltid tyckt att det är så svårt att berätta om mig själv…Även fast det finns huuur mycket som helst. Det känns nästan som att jag har levt flera olika liv, så jag vet aldrig vilket jag ska berätta om, eller vart jag ska börja någonstans…Skulle jag berätta om alla på en gång så blir det en väldigt lång bok.

Men något mer jag kommer att skriva om i bloggen är min viktnedgång. Jag har varit överviktig i hela mitt liv, men väger nu mer än någonsin efter graviditeten, vilket kanske inte är så konstigt eller ovanligt för den delen, men det känns inte mindre jobbigt för det, tyvärr. Men nu är tanken att det ska bli ändring på detta! Så följ gärna min viktnedgångsresa och var med och peppa mig!

Ni undrar säkert även hur jag gick från att ha ”hittat mig själv” och kommit ut som homosexuell till att ha slutat upp med sambo/fästman, barn och hundar…Och tro mig, det undrar fortfarande även jag ibland! 😉 Jag tänkte faktiskt att jag ska skriva ett enskilt inlägg om det någon dag, så håll utkik!

Nu avslutar jag detta inlägg med lite bilder på mig och min fina familj.

Jag och min kärlek: